Populismen är vår tids häxkonst

”Tragedies can be resolved in on of two ways: there is the Shakespearean resolution and there is the Chekhovian one. At the end of a Shakespearean tradgedy, the stage is strewn with dead bodies and maybe there’s some justice hovering high above. A Chekhov tradgedy, on the other hand, ends with everybody desillusioned, embittered, heartbroken, disappointed, absolutely shattered but still alive. And i want a Chekhovian resolution, not a Shakespearean one, for the Israeli/Palestinian tragedy.”

– Amos Oz.

Politik består inte bara av en konflikt mellan höger och vänter. Politik består också av en konflikt mellan en pragmatisk och samlande mitten och ytterkantspartier som ibland fokuserar mer på att leverera högljudda och populistiska förslag.

I en komplex tid där många söker ”tydlighet och raka besked” är det lättare för den som är populistisk. För den som målar i svart och vitt och uttrycker sig tvärsäkert om vad som är rätt och fel.

”Tydlighet och tvärsäkerhet” är lite av vår tids häxkonster. De lockade många till radikala lösningar som till slut inte hade särskilt mycket med verkligheten att göra. Det är också därför många populistiska krafter får det mycket svårt när de till slut måste ta ansvar för hela den komplexa verkligheten. När de möter nyanser, men bara har svart och vit målarfärg.

Socialdemokratin har en kris, men också de mitten-högerorienterade partierna har mycket kämpigt. I Tyskland och Storbritannien led de liberala partierna svårt i de senaste valen. Sansade krafter i konservativa partier utmanövreras, inte minst i USA. Det är egentligen nyansernas kris, pragmatismens kris, problematiserandets kris, förnuftets kris, långsamhetens kris, komplexitetens kris.

Jag tror på en politik där man undviker svepande och enkla förklaringar och där man vänder sig emot både höger- och vänsterpopulism. Där man hittar en balans mellan tillväxt och rättvisa och mellan människors rättigheter och skyldigheter.

Det absolut bästa sättet att förändra ett samhälle inför framtiden är att göra det steg för steg. Säker i sina grundläggande värderingar, men med noggranna utredningar och omprövningar när verkligheten förändras. Det var genom detta sätt som Sverige blev världens bästa land att leva i.

Det var så som Socialdemokraterna blev världens mest radikala och framtidsinriktade parti i faktisk handling – även om man aldrig har varit det i ord och retorik.

Därför kommer jag alltid att vara fast förankrad i politikens mittfåra.

Skilsmässa i folkhemmet

Det ter sig som om vi närmar oss en skilsmässa i folkhemmet. Sverige dras isär. Sönder.

Skillnaderna mellan fattiga och rika ökar. Vissa kommuner får ta ett stort ansvar för svenskt flyktingmottagande och vissa tar inget ansvar alls. Klyftan mellan stad och land blir allt större. De som är beroende av bilen och de som längtar efter ett samhälle efter bilen möts inte. Alla skolbarn får inte samma chans.

Som i en skilsmässa exploderar småfrågor till stora massiva debatter. Som i en skilsmässa klistrar man på varandra åsikter som ingen har. Som i en skilsmässa handlar diskussionen om vem som gjort vad och mot vem.

Men oavsett hur mycket vi skiljs åt så bor vi i samma land. I samband med kravallerna i Los Angeles för tjugotvå år sedan yttrade den orättfärdigt slagne Rodney King några otroligt kloka ord:

”People, I just want to say, you know, can we all get along? Can we get along? Can we stop making it, making it horrible for the older people and the kids? … It’s just not right. It’s not right. It’s not, it’s not going to change anything. We’ll, we’ll get our justice … Please, we can get along here. We all can get along. I mean, we’re all stuck here for a while.”

En smula naivt. Stapplande. Men nyckelmeningen är ”I mean, we’re all stuck here for a while.”

Vi söker alla rättvisa. Vi söker seger i de exploderande småfrågorna. Vi söker att någon ska erkänna att de faktiskt har de där åsikterna och avsikterna som vi misstänker att den har och därefter be om ursäkt på sina bara knän.

Vi söker seger. Kompromisslös seger.

Det vi istället borde göra är att inse att vi i Sverige har en gemensam framtid. Var och en av oss kommer under överskådlig tid leva sida vid sida med människor som skriver saker på facebook som vi hatar. Med människor som skriver saker som vi från vårt perspektiv tycker är primitiva. Det smärtar, jag vet, men du måste lära dig leva med det.

Ingen skilsmässa kommer att ske. Istället behöver vi tala med varandra och bygga för framtiden.

Trasiga förhållanden lappas aldrig av att någon blev besegrad i en facebookdebatt. Trasiga förhållanden lagas genom gemensamma framtidsprojekt.

 

Det man har, det ska man ta hand om

För nästan två år sedan lämnade morfar oss. Han betydde mycket för mig. Han gav mig stöd och var en vän.

Den fjärde advent hade jag den stora äran att få tala om julen vid Kulturhistoriska föreningens levande julkalender. Tillsammans med mitt tal sjöng den fantastiska AstraZeneca-kören.

Jag valde att tala om min morfar. Jag valde det för att jag tycker att det jag lärt mig av min morfar är ett viktigt budskap i juletid. Ungefär såhär sade jag:

”Första söndagen i mars 2014 höll jag den sköraste hand jag hållit sedan mina barns födelse. Jag var trött i hela kroppen efter att ha slitit mig igenom mitt första Vasalopp. 10 timmar och 39 minuter. Öm, stel, törstig.  Den som låg bredvid mig var långt mer sliten än jag. Hade kämpat mycket hårdare än jag. Var mycket tröttare än jag. Den som låg bredvid mig i en dubbelsäng i Mora var min morfar Folke Hansjons. Med sina sista krafter kramade han min hand och sedan sade han att det var den lyckligaste dagen i hans liv.

Tre dagar senare förlorade min morfar kampen mot cancern.

Han hade velat stå här idag. Helst av allt hade han velat tala tror jag. Han älskade att hålla tal. Och jag tror att jag vet vad han hade sagt. Först av allt hade han refererat till Moras historia, något om Zorn, något om kyrkklockorna, något om timrade härbren från 1300-talet som brändes för att möta kylan under världskrigens nödår, något om de som lämnade bistra skogar för lyckan i Amerika.

Han hade talat om medmänsklighet. Om minnet av en farbror som plockade upp honom på hölasset när han febrig tog sig hemåt från folkskolan.

Han hade talat om Greta. Min mormor, som var hans klasskamrat i skolan, som han var gift med i över 60 år, som var dotter till farbrodern med hölasset.

Och han hade berättat att julen inte handlar om att jaga nya prylar utan att ta hand om det man redan har.

Det man har, det tar man hand om. Kläderna ska inte slängas på golvet, sade han till mig när jag var liten, de ska vikas ihop och läggas på stolen så att de håller. Och när min ensamstående mamma behövde en bil hjälpte han till, men på villkoret att jag och min syster skulle hjälpa henne att hålla den ren, städad och tvättad. Och den fru han hade och älskade, den tog han hand om och stöttade i nöd och lust.

Han var lycklig, den där marsdagen för han visste att han levt ett liv att vara stolt över. En stor del av hans liv bestod i att förstå, ta reda på och minnas den tid då människor lämnade Sverige för drömmen om Amerika. Berättelser som jag tar med mig i en tid då människor flyr till drömmen om Sverige. Han var lycklig, för att jag, hans barnbarn hade genomfört Vasaloppet. I fäders spår. Han var lycklig för att han var klar och fridsam inför att möta det himmelrike som han trodde på.

Det enda han var ledsen över var tanken på att lämna sin älskade Greta ensam.

För mig är hans budskap någonstans det viktigaste budskap jag kan ge i juletid:

Det man har, det ska man vårda och ta hand om. Tro på framtid och förändring, men ta med dig det du har. Det är inte minst viktigt i en stad som Södertälje, där förändringen och framtiden alltid är närvarande men där vi också har en rik historia.

Som kommunalråd är man alltid i tjänst. Men några gånger om året lämnar jag mitt kära Södertälje. Jag har en mormor i Mora.”

Därför ska man inte höja SL-taxan

Idag fattade landstinget beslut att inte höja SL-taxan. Såhär argumenterade jag i talarstolen:

Ordförande, åhörare,

Det var 784 som tog mig till biblioteket i Södertälje hemifrån Sörby-Valåkers väg på Hölös landsbygd. Kollektivtrafik är frihet. Tillgång till stadens och landets utbud är frihet. Ekonomiska marginaler för den som inte har det är frihet. För varje krona som SL-taxan höjs försvinner någon annans frihet.

Jag skulle vilja mynta ett nytt begrepp här idag. SL-konjunkturen.

Till skillnad från ekonomin i världen runt omkring är SL-konjunkturen perfekt förutsägbar och har varit det under lång tid.

SL-konjunkturen går alltid som på räls. Den sägs vara bekymmersfri och stabil varje dag, utom just vart fjärde år. Året efter ett val är krisen alltid plötsligt så stor så att moderatledningen stiger fram och med bistra miner hävdar att det bara finns en sak att göra, chockhöja resenärernas taxa.

Så var det 2007, så var det 2011, så är det 2015, så kommer det vara 2019 och 2023 om Moderaterna vinner då.

Problemet är att SL-konjunkturen är en fasad. Det var aldrig några konjunkturtoppar. Vi socialdemokrater såg problemen när Moderaterna var bekymmersfria. Nu är vi äntligen överens om att problemen finns. Men vi står vid ett vägval för hur de ska hanteras.

Ska vi göra det enkla: Låtsas som att det är resenärernas fel att ekonomin kantrar; att det är deras fel att de väljer bort kollektivtrafiken så Moderaternas budgetkalkyler spricker; att det är den ensamstående mamman som är för snål när hon står vid biljettkassan.

Eller ska vi göra det svåra: Erkänna att SL har kostnadsproblem snarare än intäktsproblem. Att man har gjort prestigeinvesteringar som inte ger resenärer. Att konsulttaxan äter upp alltför stor del av intäkterna från SL-taxan.

IKEA blev inte världens mest framgångsrika möbelföretag genom att höja priser. De blev det genom att ha kontroll på kostnader.

Nu är det tid för landstingsfullmäktige att visa ansvar. Att vara tydliga mot Trafiknämnden att de underliggande ekonomiska problemen ska tas itu med, inte skyfflas över till resenärernas plånböcker. För hela landstingsfullmäktige har ett ansvar. Bakom varje vidlyftigt beslut som Christer G Wennerholm fattade fanns en moderat landstingsgrupp som applåderade.

Och om vi väljer rätt väg – om vi tar ansvar – skapar vi frihet.

Jag yrkar bifall till Socialdemokraternas reservation.

Om en garageport och om ansvar för ekonomin

Fick möjlighet att säga några ord idag när vi inledde budgetarbetet inför nästa år genom att få underlag från förvaltningen.

——-

För mig är Södertälje den stad i Sverige där en helt vanlig ung kille visade att talang, hårt arbete och en garageport räcker för att man ska kunna bli bäst i världen i tennis. Den resan är förstås exceptionell, men hos oss har vi många barn som inte får något gratis från början. Inga kontakter, inga genvägar.

Det är vårt ansvar att ge fler förutsättningar att göra samma resa som Björn Borg, men nästa gång kan det vara inom naturvetenskap, inom teknik, inom byggnadsarbete eller inom omsorgssektorn. Det är ju därför som vi är politiker eller tjänstemän i en kommun. För att vi vet att ett klokt styrt samhälle kan förändra barn och ungas möjligheter.

Vi vet att vi står inför utmaningar. Jag kommer att komma till dem.

Men först några ord om de år som varit. Tillsammans över blockgränserna har vi haft viktiga diskussioner om hur ekonomin i kommunen ska stärkas. När vi kommer till budgetbeslut har vi olika förslag, men jag upplever att vi i grunden varit överens om vikten av en stabil ekonomi.

Södertälje ska ha en kultur av att ha ordning och reda i ekonomin. Har man ordning och reda i ekonomin brukar man också ha en bra styrning av verksamheten.

Därför är jag glad att Södertälje under fyra år i rad har haft ett starkare ekonomiskt resultat för kommunkoncernen än vad medelkommunen i Sverige har. Förra året hade vi nästan fyra gånger så starkt resultat.

Därför är jag glad att vi har varit måna om att klara tuffa ekonomiska lägen utan att höja skatten. Jämfört med 2006 är det numera högre kommun- och landstingsskatt i 263 av Sveriges 290 kommuner. Vi är en av de tio procent av Sveriges kommuner där skatten inte är högre. Sedan 4 år tillbaka har Södertälje lägre skattenivå än medelkommunen i Sverige.

Därför är jag glad att vi har amorterat. Därför är jag glad att vi ändrat avskrivningsprinciper på Telge Fastigheter. Därför är jag glad att vi prioriterat bland investeringar. Därför är jag glad att vi har gjort nedskrivningar på några av våra tillgångar. Därför är jag glad att Södertälje idag har den högsta soliditeten vi haft under hela 2000-talet.

Det handlar om ekonomiskt ansvar när vi kan ta ekonomiskt ansvar. Det handlar om att vår generation ska göra rätt för sig inför nästa generation.

För en sak vet vi säkert. Vårt Södertälje kommer att möta utmaningar. Vi har gjort det i flera hundra år. Vi är så nära händelserna i omvärlden så att förändringar här hos oss går med blixtens hastighet. Vi är sannolikt den kommun i Sverige där det är mest komplext att planera inför framtiden. Vår ekonomi kommer svänga mer än andra kommuners, då behöver det finnas en stabilitet i grunden.

Nu ser vi att befolkningskurvan verkar vika – till stor del beroende på att vi hittills i år haft lägre flyktingmottagande än beräknat. Det är också en utmaning, men den ska vi hantera. Det bästa sättet att hantera den är att samla ihop så mycket information som möjligt, skapa underlag, försöka förutspå förändringar.

Förra året när vi träffades var vi glada för ett jättekliv på Fokus kommunrankning. Nu klättrade vi några platser till från 38 till 34.

Men alla kurvor går inte åt rätt håll. Sjukskrivningstalen och arbetslöshetsstatistiken bekymrar mig särskilt.

Nu tar varje parti över med sina idéer för att klättra ytterligare platser på Fokus kommunrankning och för att vända de kurvor som ännu inte vänt.

Men låt oss vara överens om att göra det med ansvar för ekonomin i grunden. Om man kombinerar utvecklingsoptimism med ansvarskänsla brukar det bli ganska bra.

Då kan vi ge förutsättningar för fler barn att hitta sin garageport till framgång.

Förändra världen!

Jag läser:

”In 2003, researchers writing in the American Journal of Medicine discovered something that should change how you think about medical news. They looked at 101 studies published in top scientific journals between 1979 and 1983 that claimed a new therapy or medical technology was very promising. Only five, they found out, made it to market within a decade. Only one (ACE inhibitors, a pharmaceutical drug) was still extensively used at the time of their publication.”

Och jag tänker att politiken har mycket att lära sig från denna insikt. Allt för ofta handlar den politiska debatten om att bevisa att en idé är dålig; och att trycka ner den politiker som kom med en idé som i slutändan inte höll måttet.

Det gör politiken till för feg. Alldeles för många politiker skapar plattform och publicitet utifrån att tala om varför de andras idéer är dåliga.

Det är den enkla vägen – alla kan göra det. De allra flesta idéer – såväl inom medicin som inom politik – klarar inte av mötet med verkligheten. Det var en god idé, men verkligheten var för komplex.

Den svåra vägen är att fortsätta tänka, att vara självkritisk, att utvärdera egna förslag och erkänna de som inte håller måttet, att resa sig igen i jakt på förslag 101 som faktiskt förändrar världen.

Därför är just skolan så viktig just för Södertälje

Södertälje är mitt hem sedan jag föddes på sjukhuset för 33 år sedan. Jag har vuxit upp här och sett saker som förändrats. För tre år sedan valde mitt parti mig till kommunalråd. Nu står jag inför min första valrörelse som ledande politiker och ska berätta vad jag vill tillsammans med mitt parti.

Det har alltid funnits många olika frågor som varit viktiga för kommunen. Att hålla samman stad och landsbygd, att skapa jobb för invånarna och exportinkomster för Sverige, omsorgen om de äldre, kulturen och idrotten som för oss samman, flyktingfrågorna, utrikespolitik, den kommunala ekonomin, flyktingfrågor, för att nämna några. I en kommun – där så många är beroende av varandra och av politiska beslut – är inga frågor oviktiga.

Men om jag får välja ut en enda fråga som mer avgörande än någon annan så är det skolan.

Skolfrågorna är förstås viktiga på alla platser. Det finns ett moraliskt ansvar för hela vår generation att investera i nästa generations möjligheter. Så är det överallt. Det är genom att vår generation investerar i utbildning som nästa generation kommer att hitta nästa steg i lösningarna på de svåra och komplexa samhällsfrågorna, som klimathotet och ojämlikheten. Vi har idag inte svaret på allt. Men vi har ett ansvar att ge nästa generation möjlighet att hitta fler svar.

Så skolan och utbildningen är hela landets viktigaste framtidsfrågor. Men skolfrågorna är än viktigare i Södertälje jämfört med andra platser och det finns flera skäl till det.

För det första; Många av våra barn har det tuffare från början. De kommer oftare från hem med låg utbildningsnivå och flera av våra barn har kommit till Sverige efter att de börjat skolan. I ett rättvist samhälle ska alla ha lika chanser och lika höga förväntningar på sig, oavsett bakgrund. Det är flit och hårt arbete som ska avgöra vem som lyckas, inte födelseplats och föräldrars utbildningsnivå. Men om alla barn – även våra i Södertälje – i praktiken ska få lika chanser att uppnå sina drömmar måste våra skolor vara bättre än andra kommuners skolor. Vi har ett kompensatoriskt ansvar.

För det andra; Södertälje är en plats där få har bott i generationer och där många har flyttat in eller har föräldrar som flyttat in. Många har kommit från andra delar av Sverige, en del har kommit från andra länder. I ett sådant samhälle måste man ha platser där människor möts och lär känna varandra. Det är så man skapar en sammanhållning och en stolthet över sin hemort. Skolan är samhällets viktigaste samlingsplats. Barn med olika bakgrund lär känna varandra, barn i närområden lär känna varandra, föräldrar lär känna varandra. Det är viktigt för Södertälje.

För det tredje; Föräldrar investerar mer än någonsin i sina barn – både i tid och i resurser. Kvaliteten i skolans undervisning är otroligt viktig för var man väljer att bo med sina barn. När kraven blir högre måste vi som kommun möta upp mot detta. Utöver skolans kvalitet är det viktigt att erbjuda en rik fritid. I ideella verksamheter lär man sig om ledarskap och om samarbete. Man får ta eget ansvar. Därför har vi sagt att Södertälje ska ha Stockholmsregionens bästa möjligheter för barn och unga att syssla med kultur och idrott under sin uppväxt.

För det fjärde; förtroendet för skolan. Under några år sjönk skolans resultat i Södertälje, vilket gav en negativ spiral. Det finns fortfarande mycket kvar att uträtta, men nu har kunskapsresultaten vänt. Under fyra år i rad har niornas genomsnittliga meritvärden höjts. När andelen gymnasiebehöriga sjunker i Sverige så har andelen gymnasiebehöriga ökat i Södertälje under tre år i rad. Denna trend måste fortsätta om förtroendet ska vara högt. Vi har ett ansvar att åstadkomma detta.

För det femte; Det är dagens skolresultat som sätter förutsättningarna för morgondagens arbetsmarknad. Södertälje har ett stort näringsliv med många arbetsplatser. Vår kommun är en regional arbetsgivare och har under flera decennier bidragit med tiotals miljarder kronor till landets exportinkomster. Den viktigaste framtidsfrågan för vårt näringsliv – som faktiskt också är en viktig beståndsdel i landets handelsnetto och ekonomi – är att kompetensförsörjningen fungerar. Då måste våra skolor vara bra och vi måste få fler att studera mot naturvetenskap och teknik. Det är för övrigt ett av skälen till att banden nu stärks mellan Tom Tits Experiment och våra skolor.

För det sjätte; Vi verkar i en region med hård konkurrens om de bästa lärarna. Den som är lärare i vårt närområde har flera skolor och kommuner att välja mellan. Det ställer högre krav på vårt arbetsgivarskap. En del handlar om lön, men det handlar också om skolans ledarskap och arbetsvillkor. Alla skolor i Stockholms län möter denna konkurrens. Men den som är längst ut på pendeltågslinjen måste också anstränga sig hårdare.

För det sjunde; och det är egentligen lika för alla. Vi som är vuxna beslutsfattare har ett moraliskt ansvar för alla barns möjligheter.

Hur åstadkommer vi nu detta?

Det viktigaste är faktiskt att inse att det inte är vi politiker som ska åstadkomma allt detta. Vi som politiker ska sätta upp mål om att skolans resultat ska öka, vi ska ställa krav, vi ska följa upp och efterfråga resultat, vi ska stödja förutsättningarna, vi ska intressera oss för skolans vardag. Men jag tycker att Boel Godner fångade det bra i en intervju i Länstidningen: ”Vi lämnar till experterna att utveckla skolan. Vi som politiker ska ge verktygen för att bli bättre, men att peka med hela handen rakt in i klassrummet, det vill vi inte.”

Nu har ekonomin blivit starkare i Södertälje kommun. När en del börjar tala om skattesänkningar så är det fortfarande långt ner på min lista över prioriteringar. Det vi gör nu är att vi använder den starkare ekonomin för våra skolor. Vi stärker skolans budget med 20 miljoner kronor om året, som främst ska gå till fler lärare och specialpedagoger och som i första hand ska riktas mot lågstadiet. Tidiga insatser ger resultat, även om det inte på kort sikt kommer synas i niornas betygsstatistik så vet vi att det stärker skolan över tid. Det är ett sätt att stödja förutsättningarna.

Utöver detta fattas beslut om alltifrån stärkt studie- och yrkesvägledning (för att höja studiemotivationen) till att utveckla modellen med två lärare i klassrummet.

Till detta kommer Socialdemokraternas valmanifest för Sverige som skulle innebära satsningar motsvarande cirka 92 miljoner kronor för Södertäljes skolor.

Vi har de senaste åren försökt koncentrera oss på de resurser vi redan har och använda de bättre och klokare.Vi har investerat i möjligheter till kompetensutveckling – i utvecklingslärare. Vi har sett till att speciellt undanta skolan när andra fått stå tillbaka – när ekonomin varit i behov av strama tyglar. Nu är tid för att stärka skolan.

Det är min bergfasta övertygelse att skolan är vår viktigaste framtidsfråga i Södertälje. Låt oss tillsammans fortsätta utveckla elevernas förutsättningar. Låt kunskap lyfta vår kommun.

Därför vill jag ta vara med och ta ansvar för Södertälje – mitt och mina barns hem

Välkommen till min sida. Jag är socialdemokrat och kandiderar till att vara med och leda Södertälje.

Såhär förklarar jag i några korta meningar varför jag är politiskt engagerad och vill vara med och utveckla det samhälle vi lever i:

”För mig är Södertälje mitt hem. Jag är född här, mina barn är födda här och jag vill vara delaktig i det lag som tar ansvar för Södertäljes framtid. För att alla ska få samma chans behöver ett samhälle ha bra skolor och förskolor. Den som lyckas nå framgång ska vara den som gör sitt bästa och gör rätt för sig. Inte den vars föräldrar har råd att betala mest läxhjälp.”

Här kan du läsa mer om vad vi vill Södertälje vill uträtta för Södertälje i framtiden.

Några trendbrott i Södertälje

Vi hade omvärldsdag i kommunen idag. En dag då förvaltningen lämnar över sitt underlag inför Mål & Budget. Jag fick möjlighet att säga några ord om några trender i kommunens utveckling. Ungefär såhär sade jag om detta:

”Jag tänker ibland på hur mycket som har förändrats sedan vi sågs sist på omvärldsdag.

Då hade Fokus kommunrankning precis kommit. Vi var glada över att ha klättrat 46 platser. Från 288 till 242. När rankningen presenterades i år hade vi klättrat 204 platser till. Södertälje kom på plats 38. Och Lasse Karlsson var förstås snabb med att twittra ut att Södertälje är etta på hans lista – och den är statistiskt säkerställd. I klättringen låg en förändring i vad som mättes, för att den skulle stämma bättre överens med verkliga förhållanden. Viktigt att komma ihåg.

Då hade precis Telgepaketet presenterats – med ansvarsfulla försäljningar för ökade amorteringar. Skuldutvecklingen skulle brytas. Nu kan vi läsa i delårsbokslutet att kommunens låneskuld har minskat med 1,5 miljarder sedan april förra året. Allt är förstås inte jämförbart. Det finns fluktuationer kring när inbetalningar och utbetalningar görs. Men en sak vet vi säkert. Vi har amorterat och det rejält.

Då presenterades ett budgetunderlag med förmodade effektiviseringskrav på 150-200 miljoner 2014 och kanske ytterligare 140 miljoner 2015. Men ekonomin vände och mot slutet av året kunde en budget läggas nästan utan effektiviseringskrav och ett bokslut lades fram med ett stort överskott.

Då började vi se ett trendbrott när det gäller kostnaderna för försörjningsstöd. Nu ser vi att de sjunker snabbt. Då var vi fortsatt oroliga för skenande kostnader för externa köp av hemtjänst. Nu ser vi att kostnaderna istället minskar. Då hade resultaten i skolan börjat öka. Den trenden har fortsatt.

De trendbrott som vi ser är inte en konsekvens av någon enskild person. Det är främst en konsekvens av det hårda arbete som utförs på våra kontor och i våra nämnder – där man ofta lägger partipolitiken åt sidan och jobbar framåt tillsammans.

Vi väntar fortfarande på fler trendbrott. Sjukskrivningar, arbetslöshet är två viktiga områden – det finns flera. Och vi står fortfarande med svåra framtidsfrågor att hantera – vill man vara i en lättstyrd kommun ska man välja en annan. Även om jag brukar säga att den allra svåraste utmaningen en kommunpolitiker eller tjänsteman kan ha är att styra en glesbygdskommun som haft befolkningsminskning i decennier. Där det inte finns någon energi.

I Södertälje finns det energi och vi har ett gemensamt ledarskapsansvar att rikta den åt rätt håll.”

Därför Metin Rhawi

Som socialdemokrat finns det många goda kandidater att välja mellan inför valet till Europaparlamentet. Jag vill förstås särskilt nämna Jytte Guteland var min företrädare som kassör för Stockholms läns SSU-distrikt. En person som jag har mycket stor respekt för.

För mig är inte personvalet överordnat. Det viktigaste är ett bra lag som vill forma en majoritet i Europa för utbildning, rättvisa och jobb snarare än nedskärningar och mer av den nyliberalt inspirerade ekonomiska politik som inte fungerat. Konfliktdimensionen i Europa är i grunden samma som den i Sverige. Det är också mycket viktigt för mig att försvarar humanism och människovärde mot rasistiska och främlingsfientliga krafter.

Men när det nu finns en möjlighet att sätta ett personkryss på valsedeln kommer jag att göra det. Jag stödjer Södertäljes socialdemokratiska kandidat Metin Rhawi, som står på plats 30 på valsedeln.

Metin är en klok och omtänksam person. En duktig lyssnare som verkligen är intresserad av hur människor har det. Han är nyfiken och samtalar gärna länge och väl med personer även om de inte tycker så som han tycker. Han är en gränsöverskridare i ordets rätt bemärkelse. Han besitter helt enkelt personliga kvaliteter som är viktiga i EU-parlamentet där man måste forma politik tillsammans med andra som har helt andra uppleveser i sin livshistoria. Då måste man klara att både lyssna, förstå och peka ut en gemensam färdriktning.

Utöver detta har han ett starkt engagemang för viktiga värderingar om jämställdhet, demokrati och gemenskap. Värden som guidar honom i hans ställningstaganden i enskilda frågor.

Slutligen har Metin Rhawi en kunskap om Södertälje och våra förutsättningar. Med tanke på att vår kommun i så stor utsträckning påverkas av händelser i omvärlden vore det viktigt med en person i Bryssel som kan våra frågor.

Jag tror därmed att Metin Rhawi vore en bra representant för både Södertälje, för Sverige och för Socialdemokraterna. Jag kommer att stödja honom, men har också stor förståelse för den som stödjer någon annan kandidat och den som inte väljer att sätta personkryss.

Det viktigaste är att man går och röstar.