Det här tänkte jag säga imorgon på Internationella kvinnodagen

Det här planerar jag att säga imorgon när jag invigningstalar vid Södertäljes uppmärksammande av den internationella kvinnodagen.

1974 genomförde socialpsykologerna Lance Scotland och Margaret Straw ett experiment vid ett universitet i USA.

Studenter fick fylla i ett formulär. Mitt under tiden de koncentrerade sig fick de höra en man och en kvinna påbörja en hetsig diskussion. Efter 15 sekunders argumenterande började mannen våldsamt skaka kvinnan. Hon fortsatta att skrika. Mannen och kvinnan var skådespelare. Vid en del av diskussionerna avslutade kvinnan med ”I don’t know you” och ibland avslutande hon med ”I don’t know why I ever married you.”

Det visade sig att dessa ord hade en stark effekt. I det första exemplet, när kvinnan signalerade att de inte kände varandra, ingrep två tredjedelar av studenterna. I det andra exemplet, när de framstod som gifta, ingrep inte ens var femte. Det var none of their business.

Vi kommer från en värld där kvinnan har betraktats som mannens ägodel. Låt oss vara brutalt ärliga om det. Fram tills 1900-talet hade inget land någonstans någonsin kriminaliserat våldtäkt inom äktenskapet. Sverige gjorde det år 1965. Den sista amerikanska delstaten, North Carolina, gjorde det 1993. Men i 33 av USA:s delstater anses det fortfarande vara ett lättare brott. 1997 rapporterade UNICEF att 17 länder förbjudit våldtäkt inom äktenskapet. 2006 hade detta stigit till 104.

Vi har en lång bit kvar. Fler länder måste skydda kvinnan från mannens våld, även inom äktenskapet. Och vi som har stiftat lagar som ska skydda kvinnan måste se till att de efterlevs. Alla länder har en svart historia när det kommer till hur män har tillåtits att behandla kvinnor och barn i den egna familjen.

Men i vår tid har vi äntligen börjat göra skillnad. 1987 ansåg endast hälften av amerikanerna att det var fel av en man att slå sin fru med ett bälte eller en käpp. Tio år senare ansåg 86 procent att en sådan handling var fel. Attityderna börjar sakta förändras.

Men förändrade och förbättrade attityder hjälpte inte den kvinna som för ett par veckor sedan i Malmö höggs till döds av sin tidigare man inför ögonen på deras gemensamma barn. Låt oss inte glömma henne och alla de andra som fallit offer för sin egen makes våld.

En mycket stor andel av alla våldsbrott begås av män. Så är det i hemmet och så är det utanför hemmet. Allra mest förödande är det förstås för den som blir slagen och förnedrad.

Men det är också förödande för samhället. Den amerikanske psykologiprofessorn Steven Pinker skriver: ”Feminization is the process in which cultures have increasingly respected the interests and values of women. Since violence is largely a male pastime, cultures that empowers women tend to move away from the glorification of violence and are less likely to breed dangerous subcultures of rootless young men.”

Så feminism och jämställdhet ska aldrig reduceras till ett modeord eller ens till en kvinnofråga. Det är mycket större än så. Kvinnors rättigheter, och i första hand rätten till sin egen kropp och sin egen säkerhet, är avgörande för hela samhällets välmående.

Till de män som slår vill jag säga att er tid är förbi. Ert beteende har tillåtits i 276 000 år av den moderna människans historia. Men det kommer inte att tillåtas längre. Victor Hugo sade att ingenting är mäktigare än en idé vars tid har kommit.

Vi som bär på idén blir allt fler och vi kommer inte att ge upp.

Låt oss med dessa ord förklara uppmärksammandet av internationella kvinnodagen i Södertälje för öppnat.

One thought on “Det här tänkte jag säga imorgon på Internationella kvinnodagen

  1. Pingback: Peter Karlberg - Höj kommunens lägstalöner!