Återupprätta respekten för visdomen

DN Söndag rapporterar idag om Folkoperans föreställning Carmina Burana. In i föreställningen vävs livsberättelser från 80-åriga damer. Ett starkt reportage, om vikten av vara behövd och synlig. Om kunskap om livet.

Jag har inte sett föreställningen, men gläds över valet av huvudpersoner.

Någon dag måste det vara nog med talet om äldre som börda. Jag slår upp orden ”den demografiska utmaningen” på google och får 63 700 träffar. Klickar på några länkar och möts av oroliga resonemang om arbetskraftsutbud och pensionsavgångar. Och visst behöver vi tala om – och utreda – hur vi på ett ordnat sätt ska finansieria en värdig äldreomsorg och sjukvård i en tid då fler blir äldre.

Men, jag provar att söka på ”den demografiska möjligheten”. Och får totalt tre träffar.

Jag gör om sökningen. Kontrollerar stavningen. Och får fortfarande tre träffar. Och ingen av träffarna handlar om den enorma möjlighet vårt moderna samhälle har till att ta tillvara på kunskap och livserfarenhet. Rikare än något samhälle någonsin varit.

I nästan alla kända samhällen och kulturer genom alla tider har man betraktat visdom som den främsta källan till status. Visdom har en djupare innebörd än bara intelligens eller allmänbildning. Det handlar om en förmåga att ge meningsfulla råd och fatta kloka beslut, ofta baserat på djup erfarenhet. Visdom kräver ofta tid för att förvärva. Decennier.

Livsvillkoren har förändrats radikalt under de senaste generationerna och ibland kan vi tro att allt har förändrats. Och förändringens hastighet accelerar snabbt. Telefon, radio, bilar, TV, flygplan, snabbmat, mobiltelefoner, microvågsugnar, telefax, datorer, motorvägar, internet, bredband, platt-tv, surfplattor. En fascinerande utveckling. Ostoppbar men väldigt bra. Jag är teknikoptimist.

Men ibland är vi så fokuserade på allt som förändras, att hänga med i tiden och lära siga alla nya prylar, så att vi glömmer att våra liv på så många sätt kantas av samma frågeställningar som våra morföräldrar mötte.

Vad är äkta kärlek? Vad säger folk om mig när jag inte hör på? Är min mamma och pappa stolta över det jag uppnåt? Hör jag hemma här? Gjorde jag rätt? Vem står jag i skuld till? Kan vi bli vänner igen? Döden? Skrattar folk åt mig? Vågar jag fråga om de vill hitta på något tillsammans med mig? Kan jag få en chans till om jag misslyckas? Är de farliga för mitt barn att umgås med? Bryr hon sig om mig? Vet han att jag tycker om honom? Var det med flit? Hur kan jag säga förlåt?

Det är frågor som tidigare generationer har funderat på under hela sina liv. Ta del av deras reflektioner. De har inte alltid rätt. De har förstås ibland vuxit upp i samhällen med moraliska värderingar och handlingar som utdaterats då även rättighetsutvecklingen har varit stark under de senaste 100 åren. Men de har ofta mycket klokt att säga.

Vårt samhälle behöver återupprätta respekten för visdomen. Det skär inuti mig när jag hör resonemang där äldre betraktas som förbrukade. Det finns goda skäl till att ålderdom och visdom historiskt har betraktats med respekt.

Så tack Folkoperan för ert viktiga bidrag till att ta vara på vår tids historiska demografiska möjlighet.

One thought on “Återupprätta respekten för visdomen

  1. Tack käre Elof för dina kloka ord. Om vi yrkesverksamma och yngre kunde stanna upp och fundera över vad som är viktigt i livet skulle vi kunna få många visdomsord från den äldre generationen. Så mycket ett liv kan innefatta och som vi kanske inte inser förrän i slutet av vår livsresa. I många andra kulturer hedras de äldre för sin långa erfarenhet. Här har Sverige mycket att lära. Vänliga hälsningar Elenor Wolgers